Denna text har vuxit fram ur ett intresse för hur rättslig argumentation i prejudikat faktiskt är uppbyggd, snarare än enbart vilket resultat domstolen når. Syftet är att analysera och dissekera domskäl för att synliggöra de argumentativa strukturer, normativa antaganden och metodval som ligger till grund för avgörandet – samt att undersöka hur samma rättsliga material hade kunnat användas för att argumentera annorlunda.
Analysen bedrivs på en relativt abstrakt nivå och tar sin utgångspunkt i immaterialrättsligt typisk argumentation. Genom att systematisera hur olika typer av argument samverkar i prejudikat etableras ett ramverk som möjliggör både en djupare förståelse av domstolens resonemang och en mer kvalificerad kritik av detta. Ambitionen är att visa hur prejudikat kan läsas som argumentativa konstruktioner, snarare än som slutna svar.
Texten är dels avsedd som ett akademiskt arbete inom ramen för utbildningen, dels som ett exempel på mitt sätt att närma mig rättsliga problem: analytiskt, strukturerat och med fokus på argumentationens funktion i praktiken. Förhoppningen är att den kan illustrera hur juridisk metod kan användas inte bara för att tillämpa rätt, utan också för att förstå, utvärdera och utmana etablerade resonemang.

Mitt uppdrag som referent är att granska justitiesekreterare Lena Larssons domutkast avseende NJA 2025 s. XXX, rörande frågan om bättre rätt till kombinerade immateriella rättigheter vid hävning. Granskningen syftar till att analysera den argumentation som bär upp domutkastet, i syfte att klarlägga varför justitie sekreteraren landar i de slutsatser som presenteras.
Analysen tar sin utgångspunkt i ett kritiskt system orienterat perspektiv på immaterialrätt och sakrätt. I stället för att betrakta de immateriella rättigheterna i målet som isolerade rättsobjekt, analyseras argumentationen som en del av ett vidare normativt sammanhang där avtalsfrihet, sakrättsligt skydd och registreringsmekanismer samverkar och får betydelse för hur konkurrerande rättsanspråk ordnas. Obeståndet utgör i detta sammanhang inte ett självständigt analysobjekt, utan den situation i vilken sakrättens externa verkningar aktualiseras.
Utgångspunkten för analysen är att rättslig argumentation inte är neutral i sina konsekvenser. Även när domskälen formuleras i tekniskt präglade och till synes värdeneutrala termer, ger de uttryck för underliggande antaganden om hur rättigheter bör förstås, hur risk bör fördelas och vilka intressen som ges företräde när flera anspråk konkurrerar. I det aktuella domutkastet aktualiseras detta särskilt genom samspelet mellan hävning, återgång och frågan om sakrättsligt skydd gentemot gäldenärens borgenärer.
Metodiskt genomförs analysen genom en strukturerad genomgång av domskälen, där argumentationen klassificeras utifrån sina huvudsakliga bärande element: fakta påståenden, normativa hänvisningar och underliggande värderingar. Genom denna klassificering synliggörs mönster i hur slutsatserna legitimeras och vilka normativa val som ligger till grund för det rättsliga ställningstagandet.
Syftet är därmed inte att formulera ett alternativt domslut, utan att blottlägga den argumentativa logik och de systemeffekter som bär upp det domslut som kommer till uttryck i justitiesekreterare Lena Larssons utkast